Xet.

Den här tuschteckningen kan man just nu bläddra fram i Auktionsverkets onlineauktion. Den är gjord av Sven Xet Erixon och föreställer sjuksköterskan Elsa Brändström, känd för humanitär verksamhet i ryska fångläger under första världskriget och därför kallad “Sibiriens ängel “. Här sitter hon i slutet av sitt liv 1944, under nästa världskrig, på en perrong med allt sitt bagage och läser en bok i väntan på tåget. Jag vet inget om sambandet mellan henne och Xet, gissar att han råkat se legendaren när han själv var på resa och bestämt sig för att fånga henne i en snabb reportageteckning.

Man ser ju olika saker i en bild och jag kan inte låta bli att läsa in något helt annat än konstnären avsett. För mig ser perrongen ut som en bowlingbana och föremålen i fonden, som väl ska föreställa säckar, blir käglor. De är visserligen oordnat uppställda, men de som har helt uttecknade konturer är tio till antalet, lika många som bowlingkäglor ska vara. Xet får väl skylla sig själv att man kan associera åt det här hållet, det hade lätt undvikits om han gett sig tid att utarbeta säckarna ordentligt. Men hans, eller hennes, tåg kanske precis rullade in så att han inte hann med det.

Målaren Xet ( 1899 – 1970 ) skulle säkert inte uppskattat denna reflexion, som ju kan ses som en nedvärdering av hans skicklighet. Antagligen hade han fått ett raseriutbrott. Hustrun Bojan berättade i sin biografi över hans unga år att hans humör var hetsigt. En nedlåtande recension av honom själv eller någon av hans konstnärskamrater ledde till ilskna brev, i vreden så otydligt skrivna att adressaterna inte kunde läsa invektiven. Och tur var det för han ångrade alltid sina utbrott.

Lika eruptiv var hans konst. Det är nog inte så fel att använda en hastig teckning med både löst antydda och genomarbetade inslag som utgångspunkt om man, lika hastigt, vill sammanfatta hans gärning. Ungefär där, mitt i seklet, stod han och skildrade snabbt i grova drag moderniteten i form av krig, industrier, framrusande tåg, bilar och mitt i allt den lilla människan som försökte hänga med och förstå. Genom att, som Elsa Brändström, läsa i en bok. Eller som när människorna i en av hans mest återgivna bilder, så påverkade att de fysiskt förvrides, reagerade på löpsedlar om världshändelserna.

Och mitt i all våldsamhet: ömheten. Han skildrade lika gärna sin avgudade Bojan och barnen och vardagslivet. Med tiden fick han också många uppdrag att göra scenografier till stora teateruppsättningar. Det var säkert utvecklande för den egensinnige att underordna sig i sådana sammanhang.

Teckningen ligger ute på nätet ett par dagar till och just nu är den uppe i 300 kronor. Utropspriset är 2.000 och det blir väl ungefär där den landar. Kanske köpes den av en bowlingspelare. Och varför skulle man inte närma sig konst den vägen. Det kan mycket väl finnas en själsfrändskap mellan den dynamiske Xet och den som dundrar in ett klot bland prydligt resta käglor.

 

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS.Lämna en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL. |

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>