Tyrannen i katedern.

När Alf Sjöberg regisserade “Hets” efter Ingmar Bergmans manus visade det sig att båda, med femton års åldersskillnad , som gymnasister råkat ut för samma sadistiske lärare. Inte konstigt alls att de tillsammans åstadkom ett så skoningslöst porträtt av filmens latinlektor Caligula.

I början av förra seklet fanns ett parallellfall : Richard Täckholm, språklärare på Östra Real i Stockholm och upphov till ett beryktat disciplinärende som kom att kallas ” Täckholmska striden”. En av hans elever, sedermera prästen Brynolf Ström, gjorde i en välskriven liten bok ett försök att förstå honom.

Grundproblemet för Täckholm var att han totalt saknade den naturliga auktoritet som en lärare med stabil självkänsla och respekt för eleverna har. Bristen försökte han alltmer desperat kompensera genom att skrika hotelser och förolämpningar samt lämna in hela klasar med anmärkningar på eleverna till kollegiet. Men där Caligula åstadkom tystnad och lydnad väckte Täckholms raseriutbrott bara löje eftersom han hade ett föga respektingivande yttre. Med aldrig så lite humor och självdistans hade han lätt kunnat parera åtminstone de harmlösaste angreppen, men det var honom helt främmande. Ström berättar om hans motsats: En adjunkt Hahr, naturligtvis kallad haren, kom till en lektion och fann att slynglarna ritat en stor hare på svarta tavlan. Han sade stillsamt: Stryk ut kaninen ! Lika elegant hanterade ju den blide lektorn Pippi i Hets att en retfull gosse ställt en liten uppskruvbar fågel framför honom. Caligula, och säkert också Täckholm, skulle ha slagit sönder leksaken med pekpinnen.

Till slut reagerade målsmän genom en samlad protestskrivelse. Täckholm förnekade allt han anklagades för och så var den Täckholmska striden igång. Myndigheter ända upp på regeringsnivå drogs in, tidningarna skrev och han togs ur tjänst. Allt detta triggade förstås igång denne halsstarrige rättshaveristnatur. Han kom med mängder av motskrifter och fick faktiskt till slut rätten att återfå sin tjänst.

Brynolf Ström fann genom sina grundliga efterforskningar en inte ond utan olycklig och ensam människa som kom från enkla förhållanden med en ensamstående moder som uppoffrat mycket för att sonen skulle få studera. Täckholm hamnade helt enkelt fel i livet, i det yrke han var minst lämpad för. Och sen kunde han inte komma loss, för vart skulle han ta vägen när han inte visste något annat sätt att försörja sig än att förmedla all sin omfattande lärdom ?

Till slut befriades han av pensionen och då började livet för honom. Han, den gamle ungkarlen, fick det gott ställt och kunde slappna av. Han såg sig om med nya ögon och förälskade sig i en ung betagande kvinna. Och det märkliga var att hon fann denne grå, taggige skolfux tilltalande. De kom överens om att inte gifta sig men flytta samman så att hon skulle leva som hans hushållerska och på hans goda ekonomi. Så annorlunda än Caligulas sadistiska förbindelse med flickan Berta i cigarraffären ! Men det varade inte länge eftersom Richard Täckholm dog efter bara några månader. Han fick i alla fall en stund av kärlek och frid långt från klassrummens slagfält.

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS.Lämna en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL. |

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *