Sista skrattet.

Kafét var fullsatt så jag fick nöja mig med det lilla bordet närmast toaletten. Nu har det avfolkats och koncentrationen splittras inte längre av mobilsignaler och högljudda samtal som man inte kan låta bli att lyssna på. En herre i min ålder, och kanske lite till, makar sig fram mot toaletten förbi de tomma borden med urdruckna koppar på. Han lutar sig fram och kisar men lyckas inte avgöra om det visas rött eller vitt under dörrhandtaget.

-Det är upptaget, en dam gick in nyss, säger jag.

-Tack, säger han och står kvar och väntar på att det ska bli ledigt.

-Du har råkat bli toalettvakt, säger han sen.

-Ja, en respektabel position. Eller kanske inte…

-Snarast inte. Och då syftar jag på Sista skrattet.

-Aha, Murnaus film om mannen som först var ståtlig i sin fina uniform och tog hand om alla de fina gästerna på Grand Hotel vid Kurfürstendamm.

-… stor och stark bar han väskorna på sina axlar genom regnet från droskorna…

-…sen degraderades han till toalettvakt, stackarn. Men det är kanske inte dåligt ändå.

-Tycker du, ja, där du sitter.

-Just det, haha.

-Men där inne sitter någon fast. jag kanske ska knacka på dörren ?

-Nej, ge henne lite tid.

-Ja, absolut. Men det slutade visst lyckligt ändå.

-Vadå ?

-Sista skrattet. Han skrattade bäst som skrattade sist. Vad hette han som spelade honom ?Jag tappar alla namn numera.

-Emil Jannings. Mefistofeles själv.

-Varför Mefistofeles ?

-För att han hade den rollen i Faust. Ungefär samtidigt, mitten av tjugotalet, tror jag. Och det var Gösta Ekman den äldre som spelade Faust, men då var han ung och vacker…

-… men inte Jannings, om jag minns rätt. Tjock va ?

-Det var han. Och kanske inte snäll för han lockade Ekman att börja med kokain. Och så blev han direkt beroende och dog tidigt.

-Var det så ? Då blev Jannings Mefistofeles också in real life så att säga. Har hon dött därinne ?

-Nej, jag hörde henne stånka. Det är lyhört här.

-Hon måtte ha förstoppning. Jag hinner inte vänta längre, får hålla mig tills jag kommer hem. Det lyckas inte alltid. Tack för samtalet.

-Tack själv.

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS.Lämna en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL. |

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *