SAKTA I BACKARNA !


I gymnasiet lärde vi oss engelska genom att högläsa J. B. Priestlys teaterpjäs ” An inspector calls” , om en engelsk överklassfamilj som en poliskommisarie en kväll ringer på hos. Han utreder en ung kvinnas död och förhör nu familjemedlemmarna om deras samröre med henne. Det visar sig att de alla gjort något som drivit henne närmare självmordet. Fadern hade på tvivelaktiga grunder avskedat henne från sitt företag, sonen hade svikit henne, dottern gjorde något annat otrevligt … Alltså ett drama om ansvaret vi alla har för våra medmänniskor. Familjen splittras, man anklagar varandra. Förstås i brittisk god ton som inte blir ohövligare än att någon protesterar genom att säga Hold your horses ! , vilket på svenska blir ungefär Sakta i backarna !

Det vill man utbrista nu när beskäftiga herrar under den aktuella skuldfördelningen bekänner att de också representerar det manliga förtrycket eftersom de en gång i nian klämde den brådmogna Marie-Louise på brösten. Jag kan tack och lov två mina händer för tilltron till min attraktionsförmåga har aldrig varit så stor att jag vågat tafsa.

I dagens DN påpekar Rebecka Kärde faran med sådana resonemang: ” Att alla är skyldiga, betyder inte det i praktiken att ingen är skyldig ? Att ingen har mer makt än någon annan ? “

En gång hölls en paneldebatt om prostitution med utgångspunkt från konstnären Stig Danielssons ” Ömhetens kaniner “. Han hade i sin bok med den vackra titeln samlat texter, teckningar och grafik som berättade om vad han upplevt under mer än ett decennium bland utsatta kvinnor i Stockholm.

Stig Danielsson ( 1936 – 2014) blev med åren en bekant södermalmsprofil som ofta sågs på kafé Gifi på Hornsgatan, ända tlls värden där tröttnade på att folk gick ut och in hela dagarna och bara betalade för en kopp kaffe. Danielsson såg så snäll ut att jag gärna vill tro att han oskyldig fick lida för kamraternas snålhet. Nu är han borta, men för nästan precis fyrtio år sedan satt han alltså bland oss andra, kanske trettio, deltagare på minimalistiskt formgiven stol hos Form Design Center på Gamla Väster i Malmö. Jag har svårt att i efterhand förstå att det var samma person eftersom han den gången gjorde ett mycket nervigare och mera avtärt intryck. Bland de närvarande fanns också en prostituerad, inbjuden från Köpenhamn, och några företrädare för politiska partier.

Diskussionsledaren hade sina idéer om hur det borde gå till och inledde därför med att be alla som tyckte att de någon gång prostituerat sig räcka upp handen. Han menade då om vi någon gång sålt ut viktiga principer för att tjäna en slant eller få fördelar, ungefär sådana saker. Folk såg förlägna ut, händer trevade sig försiktigt upp. Diskussionen tog sedan aldrig riktigt fart. Antagligen kände sig ingen ha rätt att anfalla ämnet sakligt och med distans eftersom de nyss själva definierats som en del av det. Det blev mest allmänt prat. Representanten för lätta gardet avvek utan att det noterades. Kanske tyckte hon inte att det var lönt att stanna kvar, eller också ville hon helt enkelt hinna med sista färjan hem.

Att rannsaka enligt den engelske kommissariens modell blir lite poänglöst ibland. I den allmänna begreppsupplösningen kan Kulturprofilen passa på att smita.

Hold your horses.

 

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS.Lämna en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL. |

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>