Rapport från ett bokbord.

Som inför alla andra års Långa Bokbord ålade jag mig spartansk återhållsamhet: Den här gången ska jag inte förlänga min bokhylla med en meter utan det får räcka med ett par volymer och i stället koncentrerar jag mig på att njuta av atmosfären, gläds åt att få umgås med människor som älskar böcker.

Och som alla andra år spräcktes min vackra föresats redan vid första bordet. Där huserade kamraten Claes och hans två söner och de råkade den här gången ha flera vackra konstböcker, något som annars inte är deras specialitet. Lyckligt befriad från mitt illiterata överjag vandrade jag vidare utmed Världens Längsta Bokbord som i år inte omfattade hela Drottninggatan fram till backen, utan började vid Åhléns. I stället hade man lagt till en avstickare in mot Norra Latin.

Det blev ändå inte bara närigt boksamlande, löftet om att umgås hölls. Jag avvek en stund för att bläddra i fynden jag dittills gjort vid en kopp med påtår på kafè Vetekatten och gjorde där, i toalettkön, bekantskap med David Stenfelt som pausade från säljandet av sin bok ” Oliver Fröjds filosofiska betraktelser ”. Den handlar om hur han tillsammans med sin hund filosoferar över livet. Ämnet lockade och det är alltid roligt att läsa böcker skrivna av någon man mött personligen så den köpte jag.

På scen inne i Centralbadets trädgård snabbpresenterade Föreningen Arbetarskrivare sina författare, bland annat Jane Morén och Jan – Ewert Strömbäck som skrivit biografier över varsin hittills förbisedd kvinna, Anna Johansson-Visborg respektive Mary Andersson.

Sällan har jag på en dag gjort så många intressanta fynd.

Ett praktverk om Goyas grafiska svit ” Los desastres de la guerra ” .

Auktionskatalog med bland annat sällan sedda skisser av Egon Schiele ( det du, Anders Abelin ! )

För mig som skåning intressant litteratur om och av Frank Heller och Nils Ludvig. I den senare råkade det ligga personliga hälsningar från författaren själv.

Vacker biografi om renässanstänkaren Tomaso Campanella.

Och kanske roligast av allt en avräkningsbok från och med år 1897 för en tia. Jag har länge sökt en bok lämplig att bokföra min ( förhoppningsvis ) sålda grafik i, uppgifter om numrering i upplaga och sånt. Här finns så många obrukade sidor med rödrandade kolumner att det räcker restan av mitt konstnärliga liv. Jag kan ta vid direkt efter noteringen om skulden till kandidaten S.O. Rylander i Upsala 1909. Det är alltid tillfredsställande att etablera en historisk anknytning åt sig.

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS. Både kommentarer och trackbacks är stängda. |