På cirkus.

Förr i tiden, närmare bestämt på det radikala sjuttiotalet, vågade man knappt besöka en teater på grund av risken att bli indragen i spelet. Man skulle inte slå sig till ro som en passiv betraktare. Så när nu en medlem i Cirkus Cirkörs trupp ber oss alla i publiken att resa oss upp, placera fötterna tätt ihop, stå stilla och blunda är det med en smula ängslan jag lyder. Men det finns ingen anledning till oro, allt som krävs är att vi en liten stund ska observera vad som händer med oss. Och vi märker att ambitionen att stå stilla medför att det är omöjligt att just stå stilla. Hela tiden är kroppen i rörelse för att hitta jämvikten. Det är allt. Vi sätter oss och fortsätter att följa föreställningen.

Finns den totala jämvikten överhuvudtaget, undrar jag ? Ja, om man är en sten, men för den som har ett medvetande existerar alltså inte orörlighet, ständig balans. Det är en intressant tanke att inte heller den som försöker finna ett status quo i sitt liv eller i det sociala och politiska livet runt sig kan göra det utan ansträngning. Det räcker inte att slå sig till ro och stänga av. Man måste hela tiden kämpa för att återvinna balansen. Irriteras man av obekväma sanningar och ifrågasättande tankar måste man, alltmer desperat, rensa bort dem eller integrera dem för att återfinna balansen, den orörlighet man såg som sin utgångspunkt. Det bekväma tillstånd som man trodde sig leva i och så gärna ville stanna kvar i. Frågan är om det någonsin funnits en sådan balans.

Så kretsar tankarna runt min mittpunkt medan jag hänförs av artisternas osannolika akrobatik. De utför saker som jag aldrig trodde var möjliga, kanske just för att de har en så högt uppdriven förmåga att om och om igen finna balansen i sig själva, och utifrån den vågar de sig på i stort sett vad som helst. Föreställningen kallar de Limits, gränser, och det handlar förstås om flyktingar som försöker ta sig förbi Europas stängda gränser. Men också om de gränser kroppar har eller antas ha. Jag vågar knappt titta när en av akrobaterna, på en gång skör och bastant, klänger omkring i ett gallerverk uppe i taket utan vare sig livlina eller skyddsnät. Ett litet misstag och hon rasar i golvet mot en säker död. Det är som en bild av flyktingarnas utsatthet. Min kamrat, som lockat dit mig, upplyser att skyddsnätet i sådana här sammanhang är de andra artisterna. Bara för att de för tillfället inte är i centrum kopplar de inte av eller går åt sidan för att öva på sitt eget nummer utan de fördelar sig på alldeles bestämda positioner för att kunna fånga upp henne om det värsta skulle hända. Och även det kräver sin teknik, föreställer jag mig. Att fånga upp en kropp som plötsligt kommer nerstörtande mot en. Hur bär man sig åt för att genomföra det, och dessutom göra det utan att själv skadas ? För att inte tala om den tillit som måste finnas hos den som ska fångas upp.

Det trygga samspelet inom truppen märks tydligt när ett par av dem studsar omkring på ett gungbräde. Hur är det möjligt för henne att skicka upp honom, som är dubbelt så stor, till samma nivå där hon själv ögonblicket innan befann sig ? Han verkar avspänd och säker medan hennes anspänning tydligt lyser igenom, och man får intrycket att han leder och stödjer henne genom numret. En liten knuff och ett uppmuntrande leende skymtar förbi.

Det skulle blivit för bra och vi skulle alla förstummats och förpassats till rollen av passiva iakttagande åskådare om inte en av akrobaterna ett tag slår av på takten och framträder med en klase käglor som han låtsas att han knappt förmår jonglera med. Det visar sig naturligtvis genast att den konsten behärskar han alldeles utmärkt. Men vi går med på leken och cirkusartisterna känns inte så övermänskliga längre.


Så jag går därifrån och förstår att en människa kan åstadkomma fantastiska saker med sin kropp om hon är beredd att ständigt träna den. Gränserna för ens förmåga ligger längre bort än jag trodde och även jag kanske kan förflytta mina egna ett stycke. Rentav åstadkomma en kullerbytta.

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS. Både kommentarer och trackbacks är stängda. |