Ministrar.

I vår bokhylla fanns juristen och överståthållaren Torsten Nothins ” Från Branting till Erlander”, utgiven 1955, en tjock volym med det första namnet i titeln klarrött och det andra becksvart. Jag begrep aldrig varför dessa memoarer hamnat hos mina föräldrar som alltid röstade borgerligt, min mor var till och med aktiv högerpolitiker. Nu har jag läst den, för första gången ordentligt, i hopp om att få en förklaring.

Nothin satt med i alla socialdemokratiska regeringar fram till andra världskriget med början alltså hos Hjalmar Branting. Denne hade högborgerlig bakgrund med ämbetsmän i släkten och var en studerad karl. Sin finansminister hämtade han så långt ner i folkdjupet man kan komma: Fredrik Vilhelm Thorsson, en skomakare och agitator som tidigt blivit föräldralös och “sockenbarn”, alltså såld på barnauktion. Nothin menade att Branting (bortsett från detta val av medarbetare) kunde bedöma människor, men inte den enskilda människan. Hans omgivning måste skydda honom mot de som ville tränga sig på och utnyttja honom. Thorsson, däremot, hade en mera praktisk människokunskap. De dog båda 1925.

1932 övertog ett nytt radarpar de tyngsta regeringsposterna. Statsministern Per Albin Hansson var son till en murare och en tjänsteflicka. Finansministern Ernst Wigforss kom från ett frireligiöst hantverkarhem och blev docent i nordiska språk vid Lunds universitet. När Hansson hastigt avled var Gustav Möller tänkt att efterträda. Han kom från arbetarklassen och hade som socialminister blivit den som främst förknippas med bygget av den solidariska välfärdsstaten. Nothin skrev att Möller ville göra det bättre för dem som hade det sämre medan Wigforss ville göra det sämre för dem som hade det bättre. I den tillspetsade formuleringen finns förklaringen till att Nothin blev besviken på socialdemokratins utveckling under tiden närmast efter kriget och lämnade partiet. Boken avslutas med en bister kritik av politiken under Erlander, med Wigforss och sedan den skånske bondsonen Per Edvin Sköld som finansministrar det första decenniet. Nothin menade att de övergav folkhemsbyggarnas grundsyn som utgår från de sämst ställdas behov och det var framförallt skattefrågorna han sköt in sig på. Därigenom får jag också svaret på min privata fråga. Kritiken mot socialdemokratin välkomnades av mina föräldrar, som också månade om de svaga även om de hade andra tankar om hur det skulle gå till.

Så långt Torsten Nothin. Hans minnen leder mig in på en annan tankegång. Det finns nämligen ett mönster i ministerväxlingarna. Den ena av de två posterna innehas alltid av en akademiskt skolad politiker och den andra av en mera typisk representant för arbetarklassen. Så har det konsekvent växlat och antingen är det en medveten strategi eller också en naturlig följd av partimedlemmarnas klassmässiga fördelning. Se bara hur det fortsatt. Ny statsminister efter Per Albin Hansson blev inte Möller, utan Tage Erlander, lundaakademiker liksom Wigforss. Den finansminister som längst biträdde Erlander under hans många regeringsår var Gunnar Sträng, statarbarn och lantarbetare. Olof Palme, som kom från överklassen och hade gått på internatskola, fick vid sin sida Kjell Olof Feldt, välutbildad men dock med arbetarklassbakgrund och lämpad att påminna visionären Palme om en vardagsverklighet som denne inte hade en aaaning om ( enligt Hasse Alfredsson ).

Under decennierna därefter har mönstret inte varit lika tydligt men nu verkar socialdemokraterna återgå till den hedervärda gamla traditionen. Statsministern Stefan Löfven är klockren arbetare och fackförbundskämpe och finansministern Magdalena Andersson kommer från en akademikerfamilj och är utbildad ekonom. Kanske finns i en sådan kombination fortfarande nycklarna till ett bra samarbete. Precis som när man kompletterar varandra i ett äktenskap.

 

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS.Lämna en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL. |

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>