Mänsklighetens framtid

En sjöstjärna kravlar upp på land och äter de mineraler den passerar. Slutligen sätter den i sig sin egen hjärna, som den inte längre behöver. Man frestas att se detta som en bild av slutpunkten för den mänskliga evolutionen. Vi har snart uppfunnit en dator intelligentare än vi själva, intelligent nog att skapa egna ännu klyftigare datorer som i sin tur oavbrutet gör nya. Sen är vi överspelade och onödiga och kan lika gärna unna oss en sista festmåltid på det som skvalpar omkring bakom våra pannben.

Men vi är inte där än. Fortfarande finns människor som tycker om att tänka. På Hornstulls bibliotek samlas tjugofem medborgare i alla åldrar till ett filosoficafé på temat “Mänsklighetens framtid “, om hur ska vi förhålla oss till stora teknologiska förändringar som genteknologi och artificiell intelligens. En ung filosof från Tekniska Högskolan leder diskussionen. Det är han som nämner den märkliga sjöstjärnearten och han presenterar också en rad “förbättringar”, med eller utan citationstecken, som människan åstadkommit, eller står i begrepp att åstadkomma.

Kroppslig förbättring, vilket innebär att vi påverkar vårt DNA i syfte att göra oss mer prestationsdugliga. Kanske utveckla vår ben så att vi kan springa fortare än alla djur.

Kosmetisk förbättring, vi kan förändra våra gener så att avkomman blir så vacker som möjligt. Skönhet kan man ha delade meningar om, men det finns i alla fall en intersubjektivitet, dvs att vi enas om att uppskatta vissa grunddrag, t.ex. symmetri i ansiktet.

Kognitiv förbättring, vi ökar vår intelligens, vår förmåga att lösa problem.

Empatisk förbättring. Men fortfarande finns ju de som vill göra hemska saker mot sina medmänniskor och den teknologiska utvecklingen har gett dem stora möjligheter att ställa till skada.

Fenomenologisk förbättring. Man reducerar obehagliga upplevelser för att skapa så mycket lycka som möjligt. Om man med hjälp av psykofarmaka trubbar av vår förmåga att känna smärta och sorg kan man ju få oss att simma omkring i ett hav av lycka utan att för den skull utrota olyckan. Många har synpunkter på detta. Kan man vara lycklig utan att veta hur det är att vara olycklig? Är största möjliga lycka verkligen målet?

Slutligen hälsomässig förbättring, den punkt som väcker mest reaktioner. Det är inte omöjligt att vi uppfinner bromsmediciner mot cancer och Alzheimer. Antag att vi kan bota ålderdomen också, att vi kan skapa evigt liv. Hur ska man då lösa problemet med överbefolkning? Måste vi upprätta en överenskommelse med nya generationer om att de ska avstå från att föda barn? Vad är minst dåligt, att människor dör eller att de inte föds?

Frågorna blir fler än svaren och det är meningen med filosofi. Jag går därifrån och känner mig både liten och stor i höstkvällen under den grå oändliga himlen. Mössan glömde jag på biblioteket och fem saker att handla hem visar sig vara gränsen för vad jag lyckas hålla i huvudet. Mjölk, mineralvatten, ett paket ris, en turkisk yoghurt och så en chokladkaka att festa på till kvällens avsnitt av ” Mördare okänd ” på TV. Chokladen är lättast att hålla reda på för att den är så tydligt kopplad till en lustupplevelse. Hur mycket vi än förlänger vår intelligens med teknologiska medel är vår hjärnkapacitet ändå begränsad. Men vi är i alla fall inte så korkade som den där sjöstjärnan.

 

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS. Både kommentarer och trackbacks är stängda. |