Det underbara garaget.

Berlinarna Ursula Böckler och Georg Graw hyrde ett garage åt sin båt och förstod genast att detta skulle kunna bli ett konstgalleri. Stadsdelsförvaltningen, Bezirksamt Fredrchain-Kreuzberg, stödde idén. Så nu finns alltså en möjlighet för konstnärligt verksamma personer att under en kväll göra vad de vill av ett utrymme på ungefär 3x 5 meter. Besökare strömmar till och möts av att Georg hissat segel på båten som rullats ut på gräsmattan. Man tittar konst och minglar och sen äter de som så vill pizza tillsammans på restaurang i närheten.

En lördag i juni blev det min tur att disponera garaget. Vanligtvis brukar jag hänga min grafik på traditionellt sätt inom glas och ram och i prydliga rader, men att släpa så mycket till Berlin för en kvälls uppvisning vore att ta i. Det gällde alltså tänka på ett annat sätt vilket kändes roligt. Jag tog med mig ett urval torrnålsgravyrer i en mapp och litade på att det skulle lösa sig på plats. Ambitionen var att göra någonting av hela rummet, inte bara väggarna, och att det skulle bli ett konstnärligt möte mellan mig och Berlin.

Mina bilder handlar om passionerade och smärtsamma möten mellan män och kvinnor och jag grupperade dem nu som en berättelse om hur relationer börjar bra men kompliceras och upphör och det slutar med ensamheter ur vilken det kan växa något bra. Nu gällde det alltså att gestalta detta i rummet.

Galleriet låg en lagom promenadväg bort, från Herrmanplatz via Sonneallé och sen längs Pannierstrasse genom nerslitna kvarter. I en buske hittade jag en trasig ljuskrona som kunde hängt i taket hos något av mina kärlekspar och sen rasat i golvet under ett gräl. Utanför en krog låg en cykel som plundrats på ett hjul och någon annanstans en pall med bara tre ben. En stol från Molly och blomster från butik fick balansera upp eländet och häftmassa räckte för att få bilderna på plats.

Aftonen blev lyckad. Det väntade regnet uteblev. Intresserade och intressanta människor kom och jag gjorde många nya bekantskaper. Pizzorna var de största jag sett, goda och billiga. Och jag kan resa hem med ny lust att ställa ut bilder.

Det här inlägget publicerades i Betraktelser. Spara bokmärket: permalänk. Följ kommentarer med RSS. Både kommentarer och trackbacks är stängda. |